Integrativ psykoterapi är ett arbete man gör med hjälp av psykologiska metoder för att bidra till meningsfulla sammanhang för personer drabbade av psykisk ohälsa. Centralt för psykoterapeuten i ett integrativt psykoterapeutiskt arbete är att bidra till att en person kan upprätta förbindelser mellan yttre fenomen som situationer, händelser, relationer, beteenden och handlingar och inre fenomen som tankar, minnen, känslor, motiv, mål, fantasier med mera så de kommer att hänga samman. Ett sådant integrerande arbete leder till begriplighet, hanterbarhet, meningsfullhet och psykisk hälsa, vilket är syftet med integrativ psykoterapi (Folkesson, 2011).
En integrativ kunskapssyn
Genom livet gör man nya erfarenheter som behöver fogas samman med tidigare för att bli verksamma tillgångar i en människas liv. Våra samlade erfarenheter, vårt vetande och våra kunskapsformer utvecklas ständigt och kommer aldrig att bli fullbordade en gång för alla. Kunskap, vetande och insikt är ett projekt för varje generation och person. Olika kunskapsformer och teorimodeller utesluter sällan varandra. De utgör och bidrar med olika perspektiv snarare än åtskilda sanningar. Ett integrativt förhållningssätt till vetenskap, teori, metod och praktik är väl förenligt med ambitionen att utveckla kunskapen om läkande processer och vad som är verksamt i psykoterapi (Folkesson, 2011).
Samarbetsrelationen
Goda psykoterapeutiska effekter beror på psykoterapeutens förmåga att skapa en god samarbetsrelation med sina klienter tillsammans med förmågan att omsätta sin teoretiska referensram till meningsfulla professionella psykoterapeutiska handlingar som bidrar till klientens känsla av sammanhang. Det har visat sig att variationen i behandlingsresultat för olika psykoterapeuter inom samma metod är betydligt större än variationen mellan olika metoder. Det talar för att psykoterapeutens personliga kompetens är av stor betydelse och inte enbart de metoder som tillämpas. Det är kombinationen av behandlingsmetod, psykoterapeut, behandlingsrelation, klient och klientens problematik som avgör om psykoterapi är framgångsrik eller inte. Det är således viktigt som psykoterapeut att vara öppen för dessa kombinationer och att kunna utforma sitt arbete efter den kunskap som finns och utvecklas (Folkesson, 2011). Att ta hänsyn till minsta gemensamma nämnare kring olika metoder skapar ytterligare en ingång i behandlingsarbetet och utesluter inte någon metod.
Språkets avgörande betydelse
Språket är centralt i all psykoterapi. Det fortlöpande samtalet mellan klienten och psykoterapeuten är den process som bär förändringsarbetet. Om samarbetsalliansen utgör varpen i det psykoterapeutiska arbetet kan man säga att de talade orden och meningarna utgör inslag i den väv man väver tillsammans. Ord skapar verklighet och i ordet ligger en djup existentiell innebörd (Folkesson, 2011).
Samtidigt är det unika med orden i språket att de representerar något annat än sig själva. Ord har alltid referenser till något annat utanför sig själva, till föremål, personer, händelser, tankar, känslor, minnen, handlingar och så vidare. Det finns en värld bortom orden, den inre värld och yttre verklighet klienten och psykoterapeuten talar om. Den värld som utgör klientens verklighet och vardag och som man arbetar med tillsammans för att få den att hänga bättre samman. Det gör den genom handling. Handling utgör det avgörande och mest verksamma integrativa momentet i allt förändrings- och utvecklingsarbete; att faktiskt våga göra det man önskar göra men hittills undvikit att göra. Att handla medvetet i enlighet med sina intentioner är verkligt befriande, integrerande och läkande. Psykoterapi behöver leda från ord till handling, till faktiskt görande i det sammanhang där klienten lever sitt liv, för att vara fullt verksam. Att handla är att ta makten över sitt liv och sina undvikanden och att realisera sitt personliga livsprojekt i enlighet med sina inre avsikter (Folkesson, 2011).
Personlig integritet
Begreppet `integritet´ är närbesläktat med begreppen integrativ och integrera. Personlig integritet betyder att man upplever sig som en särskild, värdefull, sammanhängande och hel person, förankrad i ett livssammanhang och med makt att själv ta ansvar för sin person, sina relationer, sina beslut och handlingar, sitt livsprojekt och sin personliga sanning. Personlig integritet i denna mening kan sägas vara ett mål i integrativ psykoterapi och psykoterapeutens respekt för klientens integritet är grundläggande och självklar (Folkesson, 2011).
Referenser: Folkesson, Per. (2011) Integrativ psykoterapi. www.perfolkesson.se, april 2011.